krokodiler i plast som man kan gå på

Ok, jag vet att det här är något utav ett urvattnat ämne när det kommer till folk som lackar på dessa förbannat hemska skor, men jag kan inte hålla mig.

När man glider omkring och undersöker vad folk har på fossingarna är det inte sällan man ser ett par fina Crocs, inte heller sällan att dessa är gula, rosa eller fint gröna. 
Min frågeställning lyder som följande; hur gammal får man vara innan det inte är ok att bära crocs?

Enligt mig är det ok med crocs tills att man fyller typ 7 eller 8. Ungefär den åldern som det är ok att använda genomskinliga plastsandaler ner till stranden, eller när man glider omkring med uppblåsbar badring eller gummianka när man ska bada.

Vi pratar om en ålder där utseende inte riktigt spelar någon roll för andra än mamma och pappa, man är inte förslavad av att vara "inne" eller ha t-shirts med tuffa tryck. Den tiden då det tog ett par dagar att sa veckans Kalle Anka från första till sista sidan.  Då... Då är det ok med Crocs. Inte sen, inte annars  - bara då.

Jag stör mig därför något sjukt mycket på familjer som har glidit till skopunkten och köpt ett familjepack med crocs-tofflor. Dessa fula, om än sköna, sattyg. 


Det finns två fel och två rätt i den här bilden. Vi börjar med de rätta.
Inget av barnen (även om det inte syns i den här bilden) är ett år över tio, samt att de kör sina crocs utan strumpor
De två felen levereras här av samma person, pappan i familjen. Crocs OCH tubsockor. Dubble-death. 

Mamman i familjen behöver vi inte gå in på. Som ni kan ana till vänster i bild har hon ett par diskret svarta sandaletter i en så kallad "ballerinamodell".

Här kommer en skön bild på en kroko, tätt följt av en bollywood film med namnet dil.

han som sa det han va det

ok, så jag ska möta Robert och ett par andra vänner på "middag" snart och måste då ta tunnelbanan för att kunna ta mig till restaurangen. Det som (nästan) hände var att jag nästan tog fel tunnelbanelinje varpå Robert plockar upp sin telefon och ringer upp mig. Det enda han vill ha sagt är att jag påstod mig ha koll på tunnelbanenätet varpå han skulle kommentera och "sätta dit" mig.

Det är alltså därför jag skriver nu. Jag har inte koll på tunnelbanorna, men jag är ändå ingen turist. Så det så...

turister

Efter en månad i storstaden har jag mentalt gått långväga ifrån att klassa mig turist. Jag har börjat hitta i tunnelbanenätet, jag vet var det bästa godiset och den billigaste maten finns. Är du sugen på en skön pizza så jag jag även där peka dig i rätt riktning.

Det är därför jag stör mig mer och mer på människor, avskum rent utsagt, som turistar i den fina staden jag väljer att kalla Stockholm. Det är mycket som är fel med dessa människor; de har tubsockor i sandaler, magväskor, stråhattar. De går i fyra stycken i bredd och på något unikt sätt "lunkar" de fram. Dessa människor lunkar inte på det sättet som vi vanliga locals lunkar utan det finns ett speciellt turistlunk.

Turistlunket är unikt på sådant sätt att hur man en gör så går det inte att komma förbi detta lunkande pack utan att behöva riskera sitt liv och ge sig ut och dela vägbana med bussar, bilar, motorcyklar och vanliga cyklister. De liksom svajar sakta fram och tillbaks över trottoaren och det är omöjligt att parera eller förutsäga vad deras nästa drag är.

Igår när jag var på lunch blev jag utsatt för två människor som verkligen var proffs på att turistlunka. Dessa två, notera två, människor tog upp en hel trottoar på Kungsgatan. Inte nog med att de turistlunkade, utan de var turistklädda upp till gaddarna. Skön basker också. Lätt öststat.

Skickar in en fin bild på en tur och en rist.




bloggare som bloggar bara för att

Jag har en vän som är rätt kort - och han har precis börjar blogga. Problemet med min vän, vi kan kalla honom Robert, är att han tror att folk verkligen kommer besöka hans blogg. Robert skriver väldigt, väldigt, VÄLDIGT sällan. Så sällan att man glömmer bort om det är blog.domän.se eller domän.se/blog. Det är inte alls bra. Känns gammalt, tråkigt och krystat.

Jag tänkte att jag kanske ska erbjuda mina tjänster till honom. En snabbkurs i hur man bloggar utan självdistans. För att bli en bra bloggare måste man nämligen blogga kompromisslöst. Tro fan inte att du ska bli nästa blondinbella och glida in med ett par mille om året i annonsintäkter. Fan, jag får inte en krona av de miljonerna blogg.se drar in på mig.

Aja, nu ska jag schteka ut lite på lunch.


jesus

Har tänkt på det där lite. Jesus. Nice eller?


snart

Jag sitter på jobbet och glömde ta med mig en speciellt kabel, det kommer ett nytt inlägg snart - jag har INTE övergivit den här skiten ännu.

Ni får nöja er med en bild på en kabelkille istället.


bingo

ok, vi kör ett snabbt inlägg idag innan jag glider utåt. 

Surfade omkring lite nyss och hamnade på en site som gjorde reklam (eller ja, företaget i fråga hade ju köpt reklamplats) för Bingolotto. Fine tänker jag, Bingolotto är ju folkligt och fint. Volvo-bilar och gävleättlingar som styr patrasket. Dansband också, sjukt svenskt.

Det som störde mig var inte avsändaren utan modellen de hade använt...


Va fan liksom. Vem har lust att spela bingo med henne? Ser ju helt förstörd ut. Satan vad det finns mycket trasiga människor.

timeout

Ok. Jag erkänner, bloggandet som uttrycksform håller sådär, och det är nog en av de otaliga anledningarna varför den här bloggen har varit något utav en berg- och dalbana innehållsmässigt. Såhär är det. Jag har nu stadgat mig lite mer, både fysiskt och psykiskt

Något som har ändrats sedan tidigare är att jag nu befinner mig på en annan plats rent geografiskt. En större stad, nödvändigtvis inte bättre - men både du och jag vet att det kan bidra med många roliga och intressanta inlägg från undertecknad. 

Jag är inte den som är den, men fan va det här är bra

Du kanske undrar varför det varstans är ord som är fetmarkerade? Nej, det är inget fel - utan det är ett noga utstuderat system.
Om vi tittar på de oändligt populära bloggarna på bröderna Schulmans projekt 1000apor så har de satt i regel att fetmarkera ord och namn som de tycker är betydelsefulla för sina inlägg. Det känns som att det kan vara något att prova på. Så jag gör det.

Va trevligt det här kommer bli. Du och jag. Tillsammans. In i dimman.

RSS 2.0