mestlol

De flesta, när man har dödtid, sitter på facebook, chattar lite, surfar aftonbladet eller skriver mail till sina kompisar (eller något i den stilen) och det verkar helt ok. Men varför är det inte OK att spela spel, eller gå på bio? Min teori är att det är folk som är gamla i branchen - som tror att man måste fokusera 100% hela dagen på sina uppgifter för att klara av dom, de är helt enkelt dåliga på att multitaska. 

Men, med min nya livsstil och levnadssätt skiter jag i det. Jag kommer bara sluta spela när jag har grejer att göra eller att en med högre position än mig säger till. Till mig kan ingen trött AD komma och säga att jag skall sluta.

Sådetså.

Folk som skakar irriterar mig. Sitt still. Hur kommer det sig att alla är så jävla intresserade av "kommunikation och nya, fräsha idéer" nu för tiden? Trodde det var ett värdeord som inte behövde pratas om, rent utsagt en sorts oskriven regel bland folk. Kommunikation andas och lever man, inte nödvändigtvis jag - jag är bara i branschen för godisets skull. Men folk som brinner för branschen, lever fan branschen. 

Jag märkte nu att det här inlägget började på ett sätt men kommer säkert avslutas på ett helt annat - ha överseende med det.

Äh, skit samma. 

Problemet, och anledningen att det varit så tyst ett par gånger, är att vissa personer i min omgivning nu vet om att det är jag som skriver - med det sagt är det inte säkert att resterande 2 personer som läser bloggen vet. 

Hur som helst så ställer det högre krav på mig som redaktör, att jag måste uppdatera bloggen ofta med inlägg som håller. Om mina läsare inte är nöjda med inläggen tar det inte lång tid innan jag får höra detta på diverse medier och det ger mig prestationsångest. Det har blivit att jag hellre slutar skriva inlägg än att bli kritiserad och påhoppad. Bloggen har blivit ett monster som förföljer mig. 

Därför har jag nu bestämt mig för att mina läsare inte ska få påverka mig. Tycker jag något är bra - så är det bra. Man skulle kunna påstå att jag hädanefter kommer vara långt ner på feedbacktrappan när det kommer till bloggen. Ungefär som Madonna Arsan. Jag kommer inte inse att jag är dålig.

Väl bemött mina läsare, nu åker vi. Igen.

När man glider omkring och undersöker vad folk har på fossingarna är det inte sällan man ser ett par fina Crocs, inte heller sällan att dessa är gula, rosa eller fint gröna. 

Min frågeställning lyder som följande; hur gammal får man vara innan det inte är ok att bära crocs?

Enligt mig är det ok med crocs tills att man fyller typ 7 eller 8. Ungefär den åldern som det är ok att använda genomskinliga plastsandaler ner till stranden, eller när man glider omkring med uppblåsbar badring eller gummianka när man ska bada.

Vi pratar om en ålder där utseende inte riktigt spelar någon roll för andra än mamma och pappa, man är inte förslavad av att vara "inne" eller ha t-shirts med tuffa tryck. Den tiden då det tog ett par dagar att läsa veckans Kalle Anka från första till sista sidan.  Då... Då är det ok med Crocs. Inte sen, inte annars  - bara då.

Jag stör mig därför något sjukt mycket på familjer som har glidit till skopunkten och köpt ett familjepack med crocs-tofflor. Dessa fula, om än sköna, sattyg. 

Det finns två fel och två rätt i den här bilden. Vi börjar med de rätta.

Inget av barnen (även om det inte syns i den här bilden) är ett år över tio, samt att de kör sina crocs utan strumpor. 

De två felen levereras här av samma person, pappan i familjen. Crocs OCH tubsockor. Dubble-death. 

Mamman i familjen behöver vi inte gå in på. Som ni kan ana till vänster i bild har hon ett par diskret svarta sandaletter i en så kallad "ballerinamodell".

Här kommer en skön bild på en kroko, tätt följt av en bollywood film med namnet dil.

Det är alltså därför jag skriver nu. Jag har inte koll på tunnelbanorna, men jag är ändå ingen turist. Så det så...

Det är därför jag stör mig mer och mer på människor, avskum rent utsagt, som turistar i den fina staden jag väljer att kalla Stockholm. Det är mycket som är fel med dessa människor; de har tubsockor i sandaler, magväskor, stråhattar. De går i fyra stycken i bredd och på något unikt sätt "lunkar" de fram. Dessa människor lunkar inte på det sättet som vi vanliga locals lunkar utan det finns ett speciellt turistlunk.

Turistlunket är unikt på sådant sätt att hur man en gör så går det inte att komma förbi detta lunkande pack utan att behöva riskera sitt liv och ge sig ut och dela vägbana med bussar, bilar, motorcyklar och vanliga cyklister. De liksom svajar sakta fram och tillbaks över trottoaren och det är omöjligt att parera eller förutsäga vad deras nästa drag är.

Igår när jag var på lunch blev jag utsatt för två människor som verkligen var proffs på att turistlunka. Dessa två, notera två, människor tog upp en hel trottoar på Kungsgatan. Inte nog med att de turistlunkade, utan de var turistklädda upp till gaddarna. Skön basker också. Lätt öststat.

Skickar in en fin bild på en tur och en rist.

Jag tänkte att jag kanske ska erbjuda mina tjänster till honom. En snabbkurs i hur man bloggar utan självdistans. För att bli en bra bloggare måste man nämligen blogga kompromisslöst. Tro fan inte att du ska bli nästa blondinbella och glida in med ett par mille om året i annonsintäkter. Fan, jag får inte en krona av de miljonerna blogg.se drar in på mig.

Aja, nu ska jag schteka ut lite på lunch.

Ni får nöja er med en bild på en kabelkille istället.

Surfade omkring lite nyss och hamnade på en site som gjorde reklam (eller ja, företaget i fråga hade ju köpt reklamplats) för Bingolotto. Fine tänker jag, Bingolotto är ju folkligt och fint. Volvo-bilar och gävleättlingar som styr patrasket. Dansband också, sjukt svenskt.

Det som störde mig var inte avsändaren utan modellen de hade använt...

Va fan liksom. Vem har lust att spela bingo med henne? Ser ju helt förstörd ut. Satan vad det finns mycket trasiga människor.

Något som har ändrats sedan tidigare är att jag nu befinner mig på en annan plats rent geografiskt. En större stad, nödvändigtvis inte bättre - men både du och jag vet att det kan bidra med många roliga och intressanta inlägg från undertecknad. 

Jag är inte den som är den, men fan va det här är bra. 

Du kanske undrar varför det varstans är ord som är fetmarkerade? Nej, det är inget fel - utan det är ett noga utstuderat system.

Om vi tittar på de oändligt populära bloggarna på bröderna Schulmans projekt 1000apor så har de satt i regel att fetmarkera ord och namn som de tycker är betydelsefulla för sina inlägg. Det känns som att det kan vara något att prova på. Så jag gör det.

Va trevligt det här kommer bli. Du och jag. Tillsammans. In i dimman.

Jag började forska lite, precis som i grundskolan, om Timbaland. Vilket jävla namn förresten, killen trodde han var en sko liksom. Suck.

Hur som helst, här är ett litet axplock av de artister han ska/har jobba(t) med under 2008:

Dessa program är utsända av någon ond sate, någon som vill skapa förvirrelse och panik i samhället. 

Det är program som lurar stackars åldringar att ringa in och gissa på saker, flytta om bokstäver för att skapa ord, fylla i "blanks" för att skapa ord eller någon annan dum uppgift. 

Programmen jag pratar om är ordleksprogramnen. Dessa jävulskap som har namn som Ordjakten, Momento, Full Pott eller Hjärnkoll. De har beskrivningar så som t.ex. "Här finns chansen att vinna många sköna kronor.".

Det är i 8 fall av 10 en lins-lus till tjej i 20-års åldern som ska stå och vara social och trevlig i TV'n. Programledaren skall gärna komma med lite sköna "ledtrådar" så som t.ex. att "ja, den här skådespelaren är gift med Katie Holmes.", oftast följt med ett "hmm" för att de tycker att de har gjort något bra. Sagt något klurigt som tittarna ska fundera över. Antagligen läser dom allt dom säger på "cuecards" som en praktikant håller upp bredvid kameran. Oavsett vad så är dom väldigt konstiga framför kameran och får mig att känna ett obehag när jag ligger i sängen med fjärrkontrollen.

Det som är nice med vissa program, i alla fall Momento, är att dom brukar ha rätt hög kvalité på sina damer. Dom är trevliga att se på, så det jag brukar göra är att stänga av ljudet och bara ha bilden på, somna om och hoppas att det är borta när jag vaknar.

Fan, dom som kom på skitprogrammen skulle skjutas. Skjutas I tell you!

Surfade lite, precis som alla gör, på facebook för ett par minuter sedan och gick igenom den reklam-rotationen dom har till vänster på sidan. Jävla dumma saker det görs reklam för egentligen, för många för att ta upp här. Vi kan väl mötas över en flaska vin någon gång och prata ut om saken?

Hur som helst. Det var i alla fall en reklam i den där karusellen av onödigheter som fångade min uppmärksamhet. 

I bränchen säger man ju att all reklam är bra reklam - men det vette fan. Ok att reklamen i fråga kanske leder mig till deras hemsida, men det är ju bara för att jag vill skratta åt de förbannade produkter som spys fram ungefär som efter en natt ute på "svängen" så att säga. Jävla amatörer. 

Vi börjar med den lilla annons dom har på facebook:

För det första. Dog Tag's. När fan var dom populära egentligen? Alltså, häftiga killar som går på gym och lyfter skrot, har på sig nätlinne och slår sina flickvänner - jag kan absolut förstå att dom tycker det är nice med en Dog Tag. Dom känner sig säkert häftigare då, som att dom liksom varit i det militära och kunnat skjuta folk. 

Men här är kruxet mina kära vänner; gå-på-gym-och-slå-sin-flickvän-killarna känns inte som Blizzards målgrupp när det kommer till det (varför vet jag inte) obotligt populära spelet World of Warcraft - så varför skulle dom vilja köpa en Dog Tag som det står lvl 13 Necro på? Allvarligt. Jävla dumt sätt att lägga fram det.

Vi tar det ur ett annat perspektiv för att vara lite extra tydliga på hur jävla dum idé det här verkligen är:

Ok, tänk er alla jävla toknördar som spelar WoW. Hur många tror ni har lust att glida omrking med en Dog Tag som det står vilken level deras jävla dvärg är på? Tror dom att dom ska bli mer socialt accepterade om dom har en tuff Dog Tag? Är det deras föräldrar som ska ge dom något häftigt och ungdomligt i födelsedagspresent?

Lackar här i ensamheten. Fan, snöar gör det också.

disclaimer: det finns en person i mitt liv som är wow-frälst, och du vet att jag tycker om dig även fast du är en nörd.

Det känns som att det finns dumma idiotiska saker över allt. Man kommer fan inte undan någonstans.

Skitsopor.

disclaimer: det finns en person i min omgivning som är wow-frälst, men han vet nog att jag tycker om honom även fast han är en nörd.

Kollade lite på vad stealth faktiskt betyder:

"Smygteknik, (eng. stealth), samlingsnamn för olika militära tekniker att dölja trupper, farkoster och utrustning. Oftast avses metoder för att minimera radarekona från flygplan och ytfartyg genom att välja former och material som ger diffus reflektion. Teorin kring farkoster med smygegenskaper har sovjetiskt ursprung men då det saknades resurser d.v.s. datorer med tillräckliga beräkningskapacitet för att utveckla fungerande lösningar fick det bero, idén annamades senare av amerikanarna som utvecklade F-117, det första av alla flygplan med avsiktliga smygegenskaper."

Aja, men då förstår jag vad Gillette har gjort. Dom har ju fan kommit på något sjukt nice. Dom har gjort en rakhyvel som inte kan ses av fientlig radar. Grymt nice. Rakhyveln liksom lurar sig på skägget så att det inte har någon chans att mobilisera och stå emot rakhyveln. 

Slänger in en bild på en Gill och en Ette.